Alfadis och Daladis busar

Har tittat lite i Worldfengur, länge sedan sist men alltid kul. Senaste mätningen visar att det finns 313 473 hästar registrerade, utav dessa finns 59.8 % på Island och 8,3 % i Sverige. Helt onödig information men ändå rolig i och med att vi är så duktiga på att jämföra just Island och Sverige i alla sammanhang.

I och med att vi satsar på bedömning i år så är just bedömningarna intressanta nu så jag har suttit med FEIF:s regler för islandhästaveln.
Jag vet att det är svårt att vara kritisk när man tittar på sin egen häst, alla har vi super bra och super snygga hästar där hemma men är det verkligen så?
Nej så är det tyvärr inte och tyvärr är det också tabu att ens kommentera andras hästar på ett kritiskt sätt. Våga kritisera en första klass hingst så får ni se...
Därför tycker jag om de Isländska forum där man skriver öppet vad man tycker och vågar kritieras både hästar och ryttare.
Något som jag tycker är jobbigt är när folk frågar mig vad jag tycker om deras hästar, visst är hon fin säger de. Vad svarar man på det när hästen har 150 kg övervikt, ingen hals, fjuttig man och ser mera ut som en tunna på fyra tändstickor....ja men den är väl söt, kanske man svarar.
Men jag tycker om de flesta hästarna, finns det vackrare djur?

Nä vi måste nog våga vara kritiska och tål man inte få sanningen så ska man nog inte fråga. Alla har vi ju olika smaker och syn på hur en häst ska se ut. Personligen försöker jag vara väldigt kritisk när det gäller att beskriva mina hästar för jag vet ju att de inte är perfekta, det är väl ändå ingen hemlighet precis.

Hur bedöms exteriören på islandshäst då, jo det kan ni titta på http://www.icelandichorse.se/avel/FIZOsvensk.pdf .
Sidan 16 börjar skalan, för mycket text för att kopiera det in i bloggen så det får bli så här.

Till något annat, igår lekte Alfadis rodeohäst med stackars Frida. Vi tog en kort runda igår och överskottsenergin i knäpphästen var inte lite. Det var ridning kors och tvärs över vägen, ner i kanterna, upp ur kanterna. Lite bocksprång här och där eller så var det skänkelviktning. Sen möte vi en bil och red in till kanten, kunde hon stå still då...nä då, hon backade och sen en halv volt och ramlade med Frida på. Som tur var så hann hon inte ramla hela vägen och kom upp fort igen.
Efter ridturen tog vi några varv i paddocken som de inte var förtjusta i. Daladis som hade skött sig bra på ridturen tyckte att det räckte och försökte sig på lite bocksprång men det var bara några ynka små hopp, hon kan inte ens busa den hästen, helt makalöst.
Får se hur det går idag...