Hösten är här med regn och rusk. Träden i sina fina höstfärger men det är väl det enda fina med hösten. Tycker inte om hösten för den innebär att vintern snart nalkas och jag har svårt med vinter.
Med vintern kommer frusna ledningar i stallet, fodringar och mockningar, frusna händer och fötter, stallplanen som förvandlas till en halkbana eller en enda stor gyttjepöl. För att inte prata om leriga hagar, hur roligt är dom då?
Slutklagat. Mår allmänt bättre efter min nedgång och ser nu positivt på livet. Saker och ting har klarats upp men inte riktigt som jag önskat mig.
Hästarna går där i sin stora hage och mår prima. Börjar bli dax att planera höstbetet vilket jag hoppas blir av i år. Förra året stängslades en av vallarna in och inte hann hästarna gå där länge innan snön och kylan kom. Vilket innebar att jag fick börja använda rundbalarna tidigare än beräknat.
Om jag inte mins fel så började jag fodra hästarna redan nån gång i mitten av oktober förra året. Håller tummarna att det blir nån månad senare i år men man vet ju aldrig hur det blir med den biten.
Har ridit Alfa en hel del och vissa dagar går hon som en klocka och andra som en skata. Nu får hon vila i två veckor eftersom hon tycks ha låst sig igen och är stel och eländig, brukar släppa med ett par dagars vila. Under tiden får equiterapeuten titta på henne.
Igår var Cathrine(en av stalltjejerna)på Nótt och jag på Daladis ute på en rejäl töltrunda. Provade att rida Daladis med stångbett som hon inte var förtjust i från början men accepterade efter en stund och vilken skillnad.
Red henne på stång för att få en annan hållning inte för att hon är grov i munnen eller så men vill få upp huvudet på henne. Hennes huvudhållning är under mankhöjd typ vilket gör att hon blir framtung.
Tölten är det inget större fel på, lite passtaktig när man inte passar sig men hon gick bra. Tog några galoppsträckor också men hon föll ner i passen hela tiden, troligtvis var det stångbettets fel så detta får vi träna på.
Är samt nöjd för hästen, hon kan passa hon. Nästan samma tempo som Nótt galopperar och Nótt kan galoppera, ingen snack om saken.
Välkommen tillbaka till livet! Det är tufft ibland och med mörkret så tycker jag att det blir lite mörkare sinne. Man får helt enkelt sätta sig ner, tända massa ljus, dricka nåt gott, gosa in sig i soffan eller sätta sig upp på hästen, tända facklan och rida ut med fackla.. Och bara NJUUUUTA.
SvaraRaderaVad roligt att du är tillbaka. Själv tycker jag varje årstid har sin tjusning, det gäller bara att komma på vad ;) Fast frusna ledningar är ju inte kul, inte styltor heller :) Men man får ta en dag i taget, just nu är det ju rätt mysigt med höst, så länge vi slipper geggan.
SvaraRadera