Töltträning och mer töltträning

Har haft fullt upp med annat men också mycket hästar sista veckan.
Nótt är numera skodd och riden ett antal gånger nu. Hon har, till att börja med på ridturen fått gå som handhäst halva sträckan för att bygga upp sig igen sen har vi ridit en liten bit sen som handhäst hem igen.
Första gången vi satt upp på henne höll hon på som vanliga gamla Nótt. Sprang runt och ställde sig på bakbenen och ville iväg fort som attans. Sen har det gått mycket bättre för var dag, hon har blivit klokare...står numera stilla och väntar ut men fortfarande ivrig att komma iväg.
Det härliga med med henne är att hon verkligen tycks tycka att det är roligt. Mycket nytt att upptäcka och se, öronen framåt hela tiden och hon tycks lyssna på varje nytt ljud.
Att rida över viadukten över järnvägspåret första gången var inga problem. Hon vädrade lite sen sprang hon bara över utan ens en spänning i kroppen. Den hästen är bara för härlig och så klok!

Ja just det...jag har fått ta över Daniel också för det var för bra för att vara sant. Han har tröttnat igen, nu vill han och har inte tid att rida mer. Jäkla unge!
Han red ett par gånger iallafall och det gick kanon bra så det finns där åtminstonde någon stans.
Daladis har haft lite problem med tölten och fokuserat sig för mycket på traven så det har varit töltträning som har gällt. Har också använt inspänningstyglar på henne för hon har haft tendens att försöka rycka i tyglarna när hon fått gå i form för länge och hon inte orkat längre, går betydligt bättre nu. Jag behöver inga större armmuskler.
Sen har galoppen också fått lite uppmärksamhet. Kort och lite slö galopp fixar hon utan problem men att ökad...heja...där kan det bli en fin kokteil av pass och korsgalopp och lite tölt, ja you name it.
Daladis är trög och inte på hugget så henne måste man peppra upp hela tiden och hålla vaken och alert men härlig häst för det.

Alfadis, den stackarn har det bara gällt tölt för. Samma här med väldigt kort tölt hela ridturen. Hon har svårt för tölten men vilken tölt det blir när hon går rent. Jösses vilken krake!
Henne har vi fått sätta martingal på för hon vädrar molnen annars i tölten, inte snyggt alls. Henne måste jag lägga upp ett träningsschema för inför hösten med massor av töltträning...usch jobbigt.
Har ridit henne ett par gånger och vilken skillnad. Hon är inte alls så grov som hon har varit och känns riktigt trevlig och behaglig att rida på. Något spänd i tölten och hoppar i luften för minsta lilla men inget farligt. Alfadis är roligare att rida än Daladis för hon är inte så trög i svängarna.

Har kommit på att jag har två bimbos till hästar...eller tre om jag ska räkna in IQ-befriade Aradis. Dom är faktiskt rätt så dumma och tröga, dom här tre fjollorna...
Den värsta är nog Aradis, ok hon är bara ett år men ändå. Hon leds in varje dag in i stallet och ut igen. Det är kanske en 40 meter till hagen och man kan tycka att hon skulle ha lärt sig men icke sa nicke.
Varje gång samma visa, hon stollar runt när man leder henne, gå igenom stalldörren oj oj oj livsfarligt samma sak in i samma gamla box. Proceduren ut igen är också den samma, ut ur stallet...nä nu vill man helt plötsligt inte ut igen, fastlimmat i golvet. Ledas? Nja... höger, vänster sida? Eller kanske framför? Hur var det nu igen? Hon stollar runt en som värsta trombonen.
Sen gå igenom grinden och ut i hagen...det tar nog ett par år innan hon fattar det ser det ut som för där står man och glor tills man få dra in henne i hagen. Detta trots att alla de andra hästarna får gå förre så det är enbart för henne att följa sällskapet, speciellt sin egen mamma.
Att leda både henne och Nótt samtidigt är bäst men blir jobbigt när hon ska strula runt där som en idiot och samtidigt försöka hålla henne och Nótt kvar. Aradis är ju trots allt nästan lika stor som sin mamma så det är ingen liten stycke häst man har att gör med.